Vårfloden 2013

Tanken var att jag skulle fira en lugn födelsedag med soligt väder och slapp i soffan över veckoslutet. Det blev någonting helt annat... Redan på torsdagen insåg min rådige far och min agerande storasyster att någonting måste göras. Stora vårflöden hade utlovats och vattnet hade börjat stiga på åkrar och vägar. När jag kom hem från jobbet på torsdagen körde det mesta igång. Vägarna stängdes av och min syster och svåger började samla ihop talkofolk som kunde komma och hjälpa oss. Ett sandlass beställdes och kom och ett enormt arbete väntades oss. Ett rop på facebook gjordes och vips hade vi massor av folk som frivilligt ville hjälpa oss att fylla sand i säckar och bära dem runt vårt hus.Vi hade ett bedrövligt väder med regn och blåst. Men talkojobbarna höll humöret uppe och det hjälpte oss i familjen enormt. Är ännu idag så otroligt rörd över vilken insats våra vänner gjorde för oss. Vi skulle aldrig ha klarat oss så bra som vi gjorde utan dem.

Natten till fredagen vakades det över läget med vattnet och jag vaknade på fredag morgon med en otrolig huvudvärk och sjuk av oro över vad som väntade. Vattnet stod någorlunda stilla men under dagen började det stiga igen. Nedan kan ni se en video från när jag gick på vår väg och vattnet började strömma in. 10 minuter senare gick det inte att gå på vägen. Nya talkoarbetare kom och hjälpte oss med att bära sandsäckar och fylla flera sandsäckar. Muren byggdes högre och en pump installerades för att hjälpa oss att hålla bort eventuellt vatten från huset. Vattnet pendlade av och an och ibland trodde vi att det var över och så började det pånytt stiga. Natten till lördag hade vi vår vän Mattias här som övervakade läget så att både Mathias och jag fick sova. Sov endå mycket dåligt och gav upp 4:30. Klockan 7 steg vattnet pånytt och då trodde jag nog att det var kört. Min mamma och syster Malin kom hit paddlande och mitt i allt började vattnet sjunka igen. Mitt på dagen kunde vi återigen promenera över till "fastlandet".

Natten till idag har varit lite lugnare, har dock varit uppe flera gånger för att kolla så att vattnet inte har stigit på nytt. Men, vi kan lättade säga att faran är över och vi klarade oss utan större skador. Vi kan inte med ord uttrycka vår tacksamhet till alla fantastiska människor som kom och hjälpte oss under denna för oss svåra tid. Humöret har gått i berg och dalbana de senaste dygnen och vi har säkert missat att tacka ALLA för den enorma insats de gjort för oss. Nu återstår arbetet med att bära och tömma sandsäckar och försöka återställa och städa gården från allt skärp som flutit hit. Men det är en bisak i sammanhanget, vi klarade huset och jag vet att det finns andra som haft det betydligt värre!

Sandsäckar fylls i regnet.

Sand kärras ut runt huset.

Stora som små hjälpte till.

En beskrivande bild på de hjälpande händer vi fick!

Mera sandsäckar fylls.

Muren byggs upp.

En hinderbana att ta sig in och ut ur huset.

Vy över åkern till "fastlandet"

"Vedapinon"

Mera sandsäckar på väg!

Växthuset fylldes snabbt med vatten.

Skräp motas i grinden ;)

Mitt i allt elände kunde åtminstone min lillebror och min systers barn njuta av lite paddlande i kanoten ;)

Det var min helg det. Hur har din varit? :)