17 april 2011

Turbulenta timmar

Fredag kväll började isen i Kyro älv att ställa till problem för oss.Vatten strömmade in över vägarna och vi började ana problem. Räddningsverket ryckte ut och byggde en sandvall runt halva vårt hus. Läget stabiliserades och vi trodde kanske att faran var över. Brandmännen tog kvällen och mor skulle gå till älven för att inspektera läget. När vi kom ut hörde vi hur vattnet forsade in och vi sprang snabbt hem. Mor och moffa klarade sig torrskodda, medan far fick tömma stövlarna på vatten när vi kom hem. På en halv timme steg vattnet en meter och vi fick med fasa börja ösa bort vattnet som letat sig förbi sandvallen. Efter några timmar var vi så trötta och insåg att vi inte skulle klara det här på egen hand.

Efter en stund kom räddningsverket med båtar och började köra sandsäckar och pumpar för att kunna bygga upp en högre sandvall runt hela huset. När den imponerade sandvallen, bestående av 500 sandsäckar, var klar började de pumpa vattnet bort från invallningen. Under natten höll vi igång pumparna och undvek att vattnet steg upp mot huset. Mitt på dagen kändes läget under kontroll och mor och far skickades av brandmännen in för att vila lite. På eftermiddagen övertalades sedan mor av en vis brandman att fara iväg för att få lite fast mark under fötterna. Mor utlovades båtskjuts tur och retur. Efter att mor stigit iland fick vi besked att proppen lossnat i Vassor och genast såg vi hur vattnet började dra sig bort från vägarna. Faran var över för denna gång! Senare på kvällen kunde hela familjen ta sig hem igen. Mor och far är mycket tacksamma till alla som hjälpte oss både grannarna och räddningsverket. En extra stor kram ger vi till moffa som vakade med oss och höll oss lugna under hela tiden.


Sandvallarna höll en del av vattnet bort från huset.
Framsidan av huset
Lillebror Jonas och morbror Tjalle kommer på besök. Inte så ofta man får kanotfrämmande!
Mor övertygas om att fara och få lite fast mark under fötterna en stund och får båtskjuts av räddningsverket.
Vy mot Sigfridas
Vårt hus sett från mommo och moffa.

Och som Mia brukar avsluta:

P.S Nu önskar mor och far att de med de stora hängslorna tar sig i kragen och höjer på vägen så att vi slipper denna oro till nästa år. Det blir annars dyrt att underhålla 30 brandmän samt bekosta mors och fars nervsammanbrott! D.S

4 kommentarer:

  1. Oj vilket äventyr! Skönt det är över för denna gång. *kram*

    SvaraRadera
  2. Nå hemska saker, nog måste de ju få ngt gjort åt detta så att ni inte blir insjöade varje vår!

    Tur att allt gick bra!

    SvaraRadera
  3. Jo, vi orkar nog inte med denna pers ett år till!

    SvaraRadera

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...